Barbera är den röda druva som piemonteserna själva dricker till vardags, och samtidigt en druva som kan ge några av regionens mest spännande viner. Den kommer ursprungligen från Monferrato i Piemonte och är i dag en av Italiens mest odlade blå druvor. Hög syra, låga tanniner och saftig mörk frukt gör Barbera till ett av de mest matvänliga röda vinerna som finns.
Barbera druva: hög syra, mjuka tanniner och mörka körsbär
Barbera ger djupt färgade viner med doft av mörka körsbär, plommon, björnbär och ibland lite lakrits eller torkade örter. Det som skiljer druvan från de flesta andra röda sorter är kombinationen av friskt syra och nästan inga strama tanniner. Vinet känns därför livligt och saftigt redan som ungt, och syran gör att det håller sig fräscht även när det lagras.
Länge sågs Barbera som ett enkelt bordsvin i skuggan av Nebbiolo. Det ändrades i början av 1980-talet när Giacomo Bologna på Braida lagrade sin Barbera från vingården Bricco dell'Uccellone på nya franska barriquefat. Första årgången var 1982, och vinet visade att Barbera kunde bli ett seriöst, lagringsdugligt vin. Bricco dell'Uccellone finns i sortimentet i dag, liksom Braidas Bricco della Bigotta och Montebruna.
Barbera d'Alba och Barbera d'Asti: två klassiska stilar
Barbera d'Alba kommer från Langhe runt staden Alba, samma kullar som ger Barolo och Barbaresco. Vinet ska innehålla minst 85 procent Barbera och får blandas med upp till 15 procent Nebbiolo. Här får Barbera ofta de bästa lägena efter Nebbiolo, och stilen blir fyllig och strukturerad. Superiore ska lagras minst tolv månader, varav fyra på fat. Bland producenterna finns Giacomo Conterno med Cerretta och Francia, Cavallotto, Bruno Giacosa, Vajra, Massolino, Elio Altare, Sandrone och La Spinetta med Gallina.
Barbera d'Asti blev DOCG 2008 och ska innehålla minst 90 procent Barbera. Kring Asti och i Monferrato är Barbera huvuddruvan, och vinerna är ofta lite mer eleganta och syrarika än i Alba. Leta efter Coppo, Scarpa La Bogliona, Vietti La Crena, Pico Maccario och La Spinettas Bionzo. Toppen i Asti är Nizza, som blev en egen DOCG 2014. Nizza görs på 100 procent Barbera och lagras minst arton månader, varav sex på fat. Prunotto, Oddero och Michele Chiarlo gör alla Nizza.
Barbera utanför Alba och Asti
Piemonte Barbera är den breda appellationen för hela regionen och ger ofta lätta, fruktiga viner. Barbera del Monferrato och Colli Tortonesi, där Claudio Mariotto finns, har egna stilar. I Oltrepò Pavese i Lombardiet gör Castello di Cigognola Barbera, och i Emilia blandar La Stoppa druvan med Bonarda i Macchiona. Barbera ingår också i rosévinerna från Valtènesi vid Gardasjön.
Mat till Barbera
Syran gör Barbera till en perfekt partner för tomat. Prova en ung Barbera till pizza, pasta med ragù, lasagne eller charkuterier. En fylligare Barbera d'Alba Superiore eller Nizza passar till grillat, kalvkött, svampris och lagrad parmesan. Servera gärna vinet något svalare än rumstemperatur.
Vanliga frågor om Barbera
Vad är skillnaden mellan Barbera d'Alba och Barbera d'Asti?
Barbera d'Alba kommer från Langhe runt Alba och är ofta fylligare, eftersom druvan där odlas på samma kullar som Nebbiolo. Barbera d'Asti kommer från Asti och Monferrato, har strängare krav på andelen Barbera och är ofta lite friskare och mer elegant.
Vad betyder Superiore på en Barbera?
Superiore betyder längre lagring innan vinet släpps och ofta mer koncentration. För Barbera d'Alba Superiore krävs minst tolv månaders lagring, varav fyra på fat.
Hur länge kan man lagra Barbera?
En enkel Barbera dricks bäst inom några år. En Superiore eller Nizza från en bra producent kan utvecklas i tio år eller mer tack vare den höga syran.
Är Barbera ett tungt vin?
Nej, Barbera är snarare saftigt och friskt. Tanninerna är låga, så även fylliga, fatlagrade versioner känns mjuka i munnen.