Lambrusco är både en familj av röda druvor och namnet på det mousserande röda vinet från Emilia-Romagna, där det har druckits till maten i århundraden. Druvan odlades redan av etruskerna, och romerska författare som Cato den äldre skrev om hur rikligt den bar. I dag görs Lambrusco runt Modena, Reggio Emilia och Parma, och en mindre del i Mantova i Lombardiet. Stilen spänner från knastertorr och blekt laxrosa till djupt purpurfärgad och lätt söt, så det lönar sig att veta vilken sort och vilket område flaskan kommer ifrån.
Lambrusco vin: druvorna Sorbara, Salamino och Grasparossa
Det finns ett tiotal Lambrusco-sorter, men tre står för de flesta kvalitetsvinerna. Lambrusco di Sorbara är den ljusaste och syrligaste. Färgen går från blekt rubin till lax, doften är blommig med violer och smultron, och vinet dricks nästan som en torr mousserande rosé. Sorbara-rankorna har svårt att pollinera sig själva och planteras därför ofta tillsammans med Salamino.
Lambrusco Salamino, döpt efter de korvformade klasarna, är den mest odlade sorten och ligger stilmässigt i mitten: klart rubinröd, saftig röd bärfrukt och frisk syra. Lambrusco Grasparossa från kullarna kring Castelvetro är den mörkaste och mest tanninrika, med bläckig purpurfärg, mörka bär och en fastare struktur. Maestri och Marani används mest i Reggio Emilia och ger färg och fyllighet åt blandningar.
Varje sort har sin egen DOC: Lambrusco di Sorbara, Lambrusco Salamino di Santa Croce och Lambrusco Grasparossa di Castelvetro. Därtill kommer bredare appellationer som Reggiano, Modena och Colli di Parma.
Lambrusco bubbel: frizzante, rifermentato och metodo classico
De flesta Lambrusco görs med charmatmetoden, där den andra jäsningen sker i trycktank. Det ger ett fruktigt, lätt mousserande vin som ofta märks frizzante. Allt fler odlare går tillbaka till den äldre metoden att låta vinet jäsa färdigt i flaskan utan degorgering, rifermentato in bottiglia eller col fondo, med en lätt grumlighet av jästfällning. Camillo Donati i kullarna utanför Parma gör enbart sådana viner, och Bergianti och Paltrinieri gör det med Sorbara och Salamino.
I andra änden finns metodo classico, samma teknik som i Champagne, med lång lagring på jästfällningen. Cantina della Volta i Bomporto har byggt hela sin profil kring Lambrusco di Sorbara på det sättet, och Medici Ermete gör Gran Concerto och Unique som metodo classico. Bland de klassiska frizzante-vinerna finns Cavicchioli Vigna del Cristo, Cantina di Carpi e Sorbara, Corte Manzini, Lusvardi och Ceci med Otello.
Torr eller söt Lambrusco: secco, amabile och dolce
Sötman anges på etiketten. Secco är torr, amabile halvsöt och dolce söt. Den söta stilen dominerade exporten på 1970- och 80-talen, men det mesta som görs av seriösa producenter i dag är secco eller brut. Det finns också rosato, som görs med kort skalkontakt och passar bra bland andra roséviner. Servera Lambrusco väl kyld, runt 10 till 12 grader, och drick den medan den är ung och fruktig.
Mat till Lambrusco: chark, ost och pasta från Emilia
Lambrusco är skapad för köket i Emilia-Romagna. Bubblorna och syran skär igenom fett och salt, så den passar perfekt till prosciutto di Parma, mortadella, salami, gnocco fritto och lagrad Parmigiano Reggiano. En Grasparossa klarar tortellini, lasagne och pasta med ragù, medan en ljus Sorbara är fin till sushi, pizza och lättare förrätter. Lambrusco fungerar också som bas i en spritz.
Vanliga frågor om Lambrusco vin
Vad är Lambrusco?
Lambrusco är ett lätt mousserande rött eller rosa vin från Emilia-Romagna i norra Italien, gjort på druvor ur Lambrusco-familjen. Det finns torrt, halvtorrt och sött.
Är Lambrusco rödvin eller bubbel?
Båda. Lambrusco är ett rött vin som nästan alltid har kolsyra, från lätt pärlande frizzante till fullt mousserande spumante. Det finns även roséversioner.
Vilken Lambrusco är torrast?
Leta efter secco, brut eller dosaggio zero på etiketten. Lambrusco di Sorbara i torr stil, och metodo classico-viner från Sorbara, är bland de friskaste och torraste.
Vilken temperatur ska Lambrusco serveras i?
Servera den kyld, omkring 10 till 12 grader. En mörk Grasparossa tål ett par grader varmare, en ljus Sorbara eller rosato kan serveras som en mousserande rosé.
Vad är skillnaden mellan Lambrusco di Sorbara och Grasparossa?
Sorbara är ljus, blommig och syrlig, nästan som en rosé. Grasparossa är mörk, fruktig och mer tanninrik, och passar bättre till kraftigare mat.