Primitivo är Pugliens stora röda druva och för många den bästa vägen till mycket vin för pengarna. Fyllig frukt, mjuka tanniner och en generös alkoholhalt. Här är vårt urval av italienska rödviner på Primitivo.
Primitivo och Zinfandel är samma druva
Det här förvirrar många. Primitivo i Italien, Zinfandel i Kalifornien och Crljenak Kaštelanski i Kroatien är genetiskt identiska. Ursprunget ligger på den kroatiska sidan av Adriatiska havet, varifrån druvan tog sig till både Puglien och senare till USA.
Att de heter olika är ändå inte bara byråkrati. Klimatet och traditionen skiljer sig, och det märks. Kaliforniska Zinfandel blir ofta syltigare och mer marmeladig, medan italiensk Primitivo behåller mer stramhet och en jordig, örtig ton under frukten.
Primitivo di Manduria och den söta DOCG:n
Det viktigaste namnet att känna igen är Primitivo di Manduria, appellationen kring staden Manduria i Salento längst ner i klacken på den italienska stöveln. Reglerna kräver minst 13,5 procents alkohol i den torra versionen, och i praktiken ligger många viner högre.
Det finns också en söt variant, Primitivo di Manduria Dolce Naturale, som 2010 blev Pugliens allra första DOCG. Där torkas druvorna på stocken innan skörd, och sötman kommer helt från druvans eget socker utan tillsatt alkohol. Den görs bara i årgångar där vädret tillåter torkningen, vilket gör den till en sällsynthet.
Så smakar Primitivo, och vad du bör se upp med
Räkna med mörka körsbär, plommon, fikon och choklad, ofta med en ton av torkade örter och söt krydda. Tanninerna är mjuka och alkoholen hög, vilket ger en rund och nästan kramig känsla i munnen.
Fällan är restsötman. Många exportviner har fem till åtta gram socker per liter, och de billigaste kan ligga högre. Det gör dem lättdruckna men också lite platta. Vill du ha den torra, strama stilen är det värt att leta efter viner från de mer ambitiösa producenterna, där koncentrationen kommer från låg avkastning snarare än från socker.
Producenterna i vårt urval
San Marzano är det största namnet hos oss och ett bra ställe att börja, med välgjorda viner i den generösa stilen. I andra änden finns Gianfranco Fino, vars Es räknas som en av Italiens mest eftersökta Primitivo och visar vad druvan klarar när avkastningen pressas ner.
Däremellan hittar du D'Addario, Tenute Rubino, Varvaglione och Tormaresca, alla från Puglien, samt Polvanera och Morella som arbetar med gamla stockar och en stramare stil. Masseria Altemura och TerreCarsiche fyller ut sortimentet i den lägre prisklassen.
Söker du andra italienska rödviner med samma fyllighet är Amarone det närmaste släktingen i stil, medan Sangiovese och Nebbiolo går i en stramare riktning.
Vanliga frågor om Primitivo
Är Primitivo och Zinfandel samma sak?
Ja, det är samma druva. Primitivo är det italienska namnet, Zinfandel det amerikanska. Stilen skiljer sig ändå åt eftersom klimat och vinmakartradition är olika.
Är Primitivo sött eller torrt?
De flesta är torra men har en påtaglig fruktsötma från hög mognad, och många exportviner har en liten restsötma. Den uttalat söta versionen heter Primitivo di Manduria Dolce Naturale och är en egen DOCG.
Hur mycket alkohol har en Primitivo?
Minst 13,5 procent i Primitivo di Manduria, och i praktiken ofta mellan 14 och 15. Druvan mognar lätt i det varma klimatet i Salento.
Vad passar Primitivo till för mat?
Grillat rött kött, lamm, pizza, pasta med köttfärssås och lagrad pecorino. Vinets fyllighet och mjuka tanniner klarar kraftiga smaker och även en del sötma i maten, som i en barbecuesås.
Hur länge kan man lagra Primitivo?
De flesta dricks bäst inom tre till fem år, medan de mest koncentrerade från gamla stockar kan utvecklas i tio år eller mer. Primitivo är sällan en druva man köper för att lägga undan.