Jag är ett barn av gastronomin. Min pappa tog med mig till ProWein för över 20 år sedan. Helt ärligt följde jag med mest för att bli full i början. Men så, en dag, smakade jag ett vin som verkligen berörde mig. Jag frågade: ”Vad är det här?” Och i samma ögonblick som personen mittemot började förklara, kände jag direkt: var det här än kommer ifrån, så finns det mycket mer att upptäcka.
Senare startade jag en egen verksamhet tillsammans med en vän som var kock, och vi drev stället i tio år – idag skulle man nog kalla det ”casual fine dining”. Restaurangen hette D’VINE och fick 15 poäng i Gault&Millau. Samtidigt började jag läsa till sommelier. Vinlistan växte snabbt till över 500 referenser, och de första priserna lät inte vänta på sig. Under den perioden gjorde jag även praktik på Christian Baus trestjärniga Michelinrestaurang – chefssommelieren där är fortfarande en god vän till mig.
För mig är vin som musik. Vår värld är otroligt mångfacetterad – precis som en skivsamling. Jag kommer från hiphop, men idag är jag genreoberoende. Bra musik är helt enkelt bra musik – punkt. Och så är det med vin också. Jag utesluter inget; jag älskar att prova brett och upptäcka det som bara är bra. Det behöver inte vara hajpat.
Sommelierens roll är tydlig för mig: vi är guider. Vi hjälper människor att upptäcka vad som smakar gott – gärna i kombination med mat. Det jag inte gillar är när vissa kollegor blir för arroganta kring vin. Det skapar avstånd istället för att öppna dörrar. Jag vill entusiasmera folk. Jag vill kunna säga: ”Hey, det är bara vin – ingen anledning att vara rädd!” Jag ser mig själv som någon som öppnar dörren till den här komplexa men vackra världen.
Och ja: en bra sommelier ökar omsättningen – ofta en av de viktigaste inkomstkällorna på en restaurang. Men utöver det: vi är värdar. Vi skapar kontakt med gästerna, berättar historier och skapar ögonblick de aldrig glömmer. Det är inte bara viktigt – det är en gåva. Och det är precis därför jag älskar det här jobbet.
